Träningstips: Bli inte spårsnål

Det där med att inte bli spårsnål är ett uttryck som jag lärde mig på en spårkurs med Scandinavian Working Dog Institute. Det betyder att även om man gått ut ett spår på 1000 meter så behöver man inte tvunget använda alltihop. Om hunden spårar jättebra efter 200 meter så kan man belöna det fina spårarbetet där och sedan sluta, om det är det som man tror gynnar utvecklingen mest. Idag är jag stolt över att jag gjorde likadant fast med apporteringen. Jag hade hyrt träningsmark och hade dummies med mig, men kände att hundarna var bara en aning för inställda på att de skulle få hämta mycket i spännande terräng. Vi tränade istället att hundarna skulle vara kvar på olika ställen medan jag tog med en, två eller tre hundar på fotgående runt omkring på träningsmarken. Det är en av fördelarna med att ha fyra hundar. En av turerna blev så att Neo satt kvar kopplad till en pinne som jag stuckit ned i marken medan jag tog med Trento och Magnum på min vänstra sida och Yenko på den högra (lösa naturligtvis) och så gick vi fot ett par hundra meter iväg, runt en avlång damm där det är så smalt på ena sidan att en av hundarna måste falla in bakom mig för att det ska fungera. Vi tränade på det här sättet i ungefär en timme. Alla hundarna var tysta hela tiden, följsamma och Trento och Magnum lade sig ned när de skulle vänta. Jag avslutade med att alla fyra satt kvar och jag gick iväg cirka 30 meter och sköt ett 6-millimetersskott. De satt absolut blickstilla och ryckte inte till ens.
Eftersom jag inte tog några bilder idag är bilden från juni 2019. Det är samma träningsmark fast då hade jag en pinne till varje hund och vi var en hel träningsgrupp. Idag hade jag bara med en pinne och var ensam människa. En annan skillnad är att det var jäkligt mycket mindre gräs idag.