Tidigare hundar

Guldstjärnans Bländande Manick

Micke föddes i september 2007 och dog i mars 2017, då han blev sjuk av en förändring i bukhålan (troligtvis cancer). Micke var kelig, följsam, mycket klok och angelägen om att göra sitt bästa. Micke var framför allt husses bästa kompis. Han tävlade med husse i working test (jaktliknande apportering) och blev klubbmästare i lydnad på Hörby Brukshundklubb med mig.

 

Roghöjdens Athom Le Beau

Tom var född i oktober 2004 och dog i december 2008 av cancer. Tom var lite som en fullblodshäst. Han låg på med kraft och gick bäst när hans kompis och vapendragare Neo följde med och höll honom lugn. Neo har temperament som en ponny, och fullblodshästar brukar ju tycka om att ha en ponny med sig. Tom tog förstapris i nybörjarklass retrieverjaktprov B, han tog lydnadsdiplom i gamla klass 1 och fick CK på utställning i jaktklass. Han var med på en harjakt och jag hade tränat in dirigering på vatten inför start på jaktprov i öppenklass, men vi hann inte starta eftersom han gick bort alldeles för tidigt.

 

Murre

Murre föddes i december 1996 och dog i augusti 2008. Han var en blandras med border colliens hjärna och terrierns hjärta. Ingen gick in på våran gård i onödan när Murre var ute. Han tittade medlidsamt på när Tom jobbade för att hitta dummies på stubbåkern och gick sedan rakt ut och hämtade dem när han fick chansen. Murre tävlade i lydnad och tog LP1 och LP2 och startade i dåvarande klass 3. Han slutade med flaggan i topp, för han lyckades nästan få tag i en katt i väntrummet hos veterinären på sin sista dag.

 

Larky Tutanchamon

Kalle var född i februari 1994 och dog i juni 2003 av en förändring i magen, troligtvis cancer. Han gjorde alltid 100 procent rätt när han lärt sig något och han älskade bananer. Kalle var snabb i benen och kall i huvudet, precis som en retriever ska vara. Vi tävlade agility på låg nivå och han tog diplom i lydnad, LP1 och LP2. När han var 2 år och 9 månader konstaterade veterinären att han hade utvecklat ögonsjukdomen PRA och knappt såg något förutom i fullt dagsljus. Vi slutade tävla men fortsatte att träna. När han var 5 år var han helt blind, men han tyckte lika mycket om att springa i tunnlar, göra inkallning och gå fot ändå. Han gick efter ljudet. Man ropade lite oftare än med en seende hund, så klarade han allting fint.