Ingenting stoppar oss nu...
Den känslan vill man ju att både man själv och hunden ska ha när man tränar tillsammans. Jag försöker utnyttja min träningsplan på ett halvt hektar slät gräsmark så att den förbereder för apportering i lite mer varierad terräng. Jag har fårnät och staketdelar i trä, som jag sätter upp både rakt och lite på tvärs. Hundarna får lära sig att hoppa om det står något ivägen, även diagonalt, istället för att leta efter vägar runt eller börja följa stängslet istället. Självklart startar jag lågt och låter hundarna hoppa fritt utan något i munnen. Det blir lättare att se fårnätet med snitselband längst upp. Vill man göra det ännu lättare lägger man något i marknivå också. Idag hade jag tinat upp tamkanin, and, duva och flera kråkor. Yenko, Trento och Magnum fick träna varsin omgång där de fick öva svårare och svårare hopp. Neo fick göra ett sök på en del av planen, för det passar bättre för en hund på snart 14 år. Till sist spred jag ut allt vilt över hela planen. Som det ser ut nu är planen omgärdad av fårnät och det är fårnät uppsatt så att planen är uppdelad i fyra delar, alltså nät som ett stort kryss. Jag hämtade Yenko och lät honom göra ett självständigt sök. Han är en fantastisk hoppare. Helt utan ansträngning trycker han bara ifrån med bakbenen om det dyker upp ett stängsel när han letar. Det kan vara från nästan stillastående. Han hoppar ut utanför planen också. Lätt som en plätt kom allt vilt in.
